En Doulas perspektiv
Vi Doulor använda oss ut av sex olika verktyg under en förlossning:
-ANDNING : Med hjälp utav olika andnings metoder kan vi koppla de andra kännslorna i kroppen. Man märker om en person är rädd eller panik genom deras andning. Med olika andnings teknikar kan man då ta första steget mot en lungnare värk arbbete
-AVSLAPPNING : Om en kropp är stressad vill man lugna ner den. Avslappning är inte bara viktigt under värk arbete, utan också för mellan värken. Under en värk så ökar stress hormonerna en aning för att efter åter sjunka tillbaka. Med rätta avslappnings tekninker kan man för hindra att dessa stress hormoner tar över hela kroppen och gör värk arbetet jobbigt.
-BERÖRNING : Berörning frigör oxytociner och edrofiner, kroppens egen må bra hormoner. Viss berörning går snabbare upp till hjärnan vilket kan hämna hjärnan att registera lika många smärtsignaler. Berörning skapar trygghet och förtroende. Många ord behövs inte att sägas om beröning finns. Man blir mer fokuserad på sin uppgift och tid och rum blir mindre viktigt.
-RÖST : När man väl använder sin röst som Doula är det viktigt att tala med en låg, mörk ,mjuk röst. En doulan ska inte tala men pippig röst. Varför?
Jo för om ni testar säga någonting ljust tex säg Ner, Vad händer i kroppen da? Jo hela kroppen spänner sig.
Som doula är det viktigt att inte förmedla detta toner till kvinnan. Kan ledas till att hon spänner och stressa upp henne helt i ornördan!
Rösten har en smärtlidrande effekt och hindrar hjärnan att motta för många smärtimpulser!
-TANKE : Att tänka på värken i metaforer påverkar kortisolhalten o den negetiva stressexponeringen o upplevelsen att föda blir mer possitiv!
Sen men mest utav allt så har vi
STÖD : Stödet har faktiskt en påverkan om hur kvinnan uppfattar sin smärta. Om stödet är bra frigörs ännu mera "må bra" hormoner , som skapar trygghet och tom ja! SMÄRTLINGRING. :D
Doula effekten
Effekten av en stödjande doula har mätts i flera internationella vetenskapliga studier och visar på mycket goda resultat.
Med en doula minskar:
Antalet kejsarsnitt med 50%
Förlossningens längd med 25%
Behovet av medicinsk smärtlindring med 30%
Önskemål om ryggbedövning med 60%
Av studierna framgår också att föräldrar som haft stöd av doula är mer delaktiga i förlossningen och känner sig mer tillfreds med sin upplevelse.
"The Doula Book", M H Klaus, J H Kennell & P H Klaus, 2003
Tänk på det alla ni som är gravida nu! Oavsett om ni är förstagångs föräldrar eller andra mm.
Det finns så mycket att tänka på när ens graviditet närmar sitt slut. Vad är för och nack delar? Behöver vi verkligen en Doula? Nu berättar jag lite om vad en Doula gör och inte:
En Doula ska:
•Stötta pappan, visa hur han ska gör
•Samarbeta med barnmorskan och visar hänsyn för hennes roll
•Sätter kvinnan och pappan i centrum
•Ge opartiskt info (för och nackdelar med smärtlindring)
•Stärker kvinnans egna beslut
•Förmedlar parets eller kvinnans önskemål
•Fotografera
•Ge mat o dryck och påminna om toa besök under förlossningen
•Doulan har alltid tystnads plikt
En Doula Skall Inte:
•Ta över pappans roll
•Ta över barnmorskans roll
•Inte tala över kvinnans huvud
•Inte bli stressad i en komp sits
•Inte ge medicinska råd
•Inga undersökningar
•Inte gör kvinnan beroende utav henne
•En Doula är stöd för kvinnan och pappan. Hon sätter sina ”klienter” alltid FÖRST. En Doula finns för tilllitheten. Här i Sveriges får man träffa en barnmorska på mvc , sen kommer hon in på förlossningen och känner ingen. Våran uppgift är att hjälpa kvinnan och pappa möter sina rädslor inför sin förlossning. Med hjälp utav andnings tekniker, massage med mera. Men framför allt berörning. Det är vetenskapligt bevisat att berörning under en kvinnas förlossning kan halvera självaste tiden! Om man anställer en Doula finns hon på jour fram till 2 veckor innan din BF. Hon finns tillänglig för er så fort ni ringer. Hon och pappa turas om att hjälpa kvinnan som stöd under förlossningen. Hon får icke lämna parets sida. Hon har full tystnads plikt. En Doula uppgift är att parets ska få en positiv förlossnings upplevelse så mamman , pappan och barnets få den bästa relationen.
Jag kör för fullt :D
Min Förlossning
14 dagar över tid + 27 extra kilo... Kan bara intyga att det va inte alls kul!
3 hinnesvepningar och bara öppen 3cm men mogen livmodertapp :( i mina tankar fanns "Hur kan jag var öppen 3 cm utan att känna någonting?"
Jag själv kännde inte av latens fasen så mycket. Det va bara lite jobbigt o slöt hemma. Visste inte om någonting va på gång eller inte.
Sen på söndags natten/ måndag moron kl 02.00 slog allting!
Jag låg i sängen och sov, fick tre värkar tyckte inte de va så farliga (trodde jag) sen kom jag på att jag läste att man skulle ligga på väntser sida för se om det var på riktigit eller ej, 20 minuter senare och de var regelbundna och började bli ännu svårare och jobbigare.
Sen så skrek jag rakt ut och klämde på min man och sa det är nog dags nu. Kännde att jag behövde gå på toa.
Hann med att få 2 värkar fram till toan. Då blev allting bara jobbigare. Mina värkar var ca 3 min emellan och jag hann inte lunga ner mig förens det kom en till. Jag försökte tänka på hur jag skulle andas, hur hade läst om det, försökte se min bebis framför mig.... Men allt va liksom bortblåst i den studen. Jag blev min egen enemy om man vill säga så. Istället för att möta värje värk, så spännde jag upp mig och höll andan och ville springa där ifrån.
Min man ringde in till sjukhuset och vi åkte in. Dem 50 minuterna var nog de längsta i HELA MITT LIV!
Värk efter värk hela tiden. När vi kom dit, mötte inte ens personalen upp oss vid entrén. Vi va tvunga att ta upp oss själva. (dåligt gjort)
När vi väl kom in skulle de lyssna och kolla hur bebisens huvud låg. Hjärtar va bra sen sa hon att hans huvud va ruckbar, Jag sa- nej, nej, nej. Barnmorskan sa för nån dag sen att den va fixerad och det står tom där på papperna. Hon va bara otrevlig och gick efter henne det. Hon kom tillbaka in och kopplade upp mig på CTG kurvan. Vilket jag hatade. Jag ville upp juh! DET VAR JOBBIGA 20 MINUTER DÄR KAN JAG SÄGA !
Efter det kom barnmorskan in och skulle undersöka mig. Jag tänkte i juh med min värkar är så intensiva och täta va jag nog öppen 6-7 cm... Men så otroligt fel jag hade. Jag va bara öppen 3cm.. FORTFARANDE??? frågade jag.
Ja sa hon.
Jag som ville ha ett icke medicinskt förlossning. Men allt jag hörde mig skrika va bara "SKÄR UPP MIG! GE MIG ALLT NI HAR! JAG VILL INTE HAMNA I DEPPERATION IGEN, SNÄLLA! HJÄLP MIG... "De sa det va för tidigt och föreslog badet. Jag sa ja så klart i juh med jag älskar varmt vatten!
Vel inne i badet så hatade jag det. Rörde jag hit-värk, rörde jag dit-värk.
Jag bara spännde och spännde mig hela tiden hoppades allt skulle gå över. Jag spydde rak ut från smärtan. Min stackars man blev så rädd ringe o bara skrek rätt utt att jag hade spytt. Barnmorskan kom in med hennes otroligt dumma kommentar
-Det var inget utöver det vanliga, Hon är inte sjuk, hon ska bara föda barn.
Så okänslig! Som barnmorska hur kan man vräka ur sig någonting sånt? Jag kännde mig som ett effoer i mig själv så jag kunde inte säga nåt. Tur att hon gick hem och vid kl 7 bytte de pass.
Kl 7 va jag öppen 5 cm. Fick TENS vilket inte funkade för mig. Jag va uppe mellan mina värkafr o det gjorde så ont. Som sagt jag bara spännde mig hela tiden. Vid 8 fick jag lustgas. Vilket lugnade ner mig för då va jag helt plögsligt tvungen att andas*.... (ahhhaaa??) vilket jag lärde mig att göra.
Efter det gick allt oerhört snabbt för mig. Min man masserade mig hela tiden. Och jag va inne i mig själv.
Jag tror klockan 10.30 va jag öppen 7-8 cm och fick petidin spruta. (ska skriva om de olika mediciner sen)
Efter det tog allt verklign fart! Kl 11.40 tog de hål på fotser hinnorna men ville inte jag skulle krysta. Gabriel hade inte varit tillräckligt lång nere.
Men någontin i min kropp tog över mig ännu mer. Det bara tryckte och tryckte! Gjorde inte ont. Men det va nån slags befrielsse från min kropp. Jag va bara öppen 9 cm men jag kunde inte stoppa det.
Jag valde att lyssna själv på min kropp. Och kryste för kung och fosterland! Det va såååååååååååååå skönt!
Kl 11.45 började jag ocj kl 12.00 va han ute! 9 kryst och på 15 minuter.
in son kom ut. Vägde 4224 gram och 53 cm lång våra stop guld klump.
Vad jag har lärt mig är att hade jag haft en Doula. Hade jag nog kunnat ta tag i mig och inte värit så fruktansvärt rädd. Då hade jag klarat detta utan medicin. Men framför allt., Inte kännt mig som ett offer för mig själv och hela omvärlden...
Ny Utbildad Doula och lite info om Doula Effekten
Först startar vi med hej!
Jag heter Amber Habchi. Jag är gift sedan augusti 2009 och har min underbara son Gabriel som föddes den 3dje maj 2010!
Jag har alltid undrat hela tiden vad jag ska göra med mitt liv. Hundar har alltid legat närmst mig hjärtat... Ända tills jag fick barn och genom min förlossnig. (jag ska skriva senare om min förlossnings berättelse) Som sagt djur är nåt som jag har alltid tyckt om osv. Jag ville entligen vara barnmorska från första början. Men det ändrades totalt efter min förlossning och efter vad jag tror på. Men så en kväll ca 5 månader efter min förlossning trodde jag att jag lid utav förlossnings depperation. Viket jag icke led av! Som sagt, jag letade fram en sida, så kom jag till Odis hemsida o det stog med en Doula så minskas förlossnings deperation rejält. Så jag läste vidare, tänkte "Det har va intressant!"
Medans jag läste o läste så blev jag helt till mig!
Det va nån slags AAAHAAA upplevelse. I knew I have found my calling :)
Så då tog jag och utbildad mig för nåt jag verklig insåg jag brann för!
Och med denna blogg kommer vi gå genom vad en Doula är, mina tankar själv omkring förlossning, osv!!!
